Moondance

Månen igårkväll alltså. Så himla fin. Jättestor och gul, precis utanför min veranda. Blev inte alls lika fint på kort som i verkligheten. Men ändå, jag klättrade upp på taket och tittade lite mer. Sen hittade jag en döende mus i badkaret, läste en gammal the Economist, drack lite te och lyssnade på gomorron världen från förra veckan. Nu kanske ni tror att jag är gubbe. Ibland så.

Äcklo

I lördags morse dushade jag, sen jobbade jag hela dagen, hade en presentation och nervössvettades, sen gick jag ut och dansade och svettades lite mer. I söndags fanns det inget vatten i vårt hus. Inte idag heller. Så innan jag gick till jobbet fick jag göra en Madonna och tvätta mig i mineralvatten. Men jag känner mig fortfarande riktigt snuskig. Hoppas vattnet kommer tillbaka ikväll. Det är lite äckligt när man inte kan spola i toaletten heller. Eller diska.

So enough about me....what do you think about me?

Jo, jag vet ju inte om ni är några som ens läser den här bloggen. Men en och annan borde det vara allafall (om ni inte glömt bort mig redan förstås). Jag vet inte om man kan be om det, men jag skulle önska att den var en smula mer interaktiv...Kan ni inte kommentera lite mer, och om det inte är tillräckligt intressant att kommentera kanske ni kan skriva om något annat. Det är lite fubbigt annars tycker jag, att jag skriver en massa och ni aldrig skriver tillbaka. Jag saknar ju er!

(Jag vet att en massa av er är på semester och har mycket bättre saker för er än att läsa min blogg. Men skriv ett mail och berätta om det när ni kommer tillbaka vetja.)

Slip å slät

Jag har jobbat ungefär elva timmar varje dag den här veckan. Utom i onsdags då jag hade en amöba (eller 1000) i magen och var tvungen att gå hem och vila. Därför måste jag också jobba imorgon och på söndag. Ni kanske inte tycker att det är nånting, men kom då ihåg att jag varken har betalt eller gillar mitt jobb särskilt mycket.

Pappa, jag skyller det mesta av det här på dig!

Chupa chups!

Jag har hittat ett litet stånd utanför mitt jobb där dom säljer klubbor, som smakar precis som chupa chups, tyvärr med ett ettrigt litet tuggummi i. Men ändå. Jag kan få mitt sockerbehov tillfredställt med fruktvanilj. Ingen är nöjdare än jag.

Chotat (made in Kenya)

Alltså jag befinner mig i ett land som exporterar kakao i massor till den europeiska marknaden, men som inte kan uppbringa en enda vettig chokladkaka. Och där söta popcorn typ är det närmsta man kan komma en lättillgänglig sockerfix. Jag vill ha en sleven tvärsöver gatan och en påse med smågodis. Turkisk pepppar, hallonmumrikar, kryptoniter, salta fiskar, sura boxhandskar, dumlekola, guldkola, salta bumlingar, marianne, sura körsbär, colakastanjer, blåbärsbumlingar, salta patroner. Åh vad jag saknar er! Och istället sitter jag här och tuggar uppgivet på en mjölig chotat.

Teknikens hinder

Min dator kqn inte koppla upp sig pa intenet lnqgre pgq nqt mystikst fel; Darfor kan jag bara komma at den virtuelle varlden pa min kollegqs dqtor och den har det har konstiga franska tangentbordet; Som got stt det blir sqhqr ettrigt nqr jqg skriver: Forhoppningsvis qr qllt lost nastq vekjkq; da kn ni fq mqil iegn!

Palais de Congrès

Det är kaffepaus i RDPCs högkvarter i Yaoundé. UNIFEM har en workshop för kvinnliga kandidater till valet i 22 juli. Vi har ordnat liknande workshops i hela Kamerun med kvinnor från alla politska partier, men den här är bara för det styrande partiet. RDPC (Reassamblemant Democratique du Peuple Camerounaise) är ju ganska mycket av ett skurkparti och demokratin minst sagt stapplande. Kamerun har haft multipartisystem sen 1992 och RDPC har haft makten både innan och efter. Valdeltagandet är extremt lågt, särskilt till parlamentsvalet, många utgår från att RDPC vinner hursomhelst. Till förra parlamentsvalet hade lyckades inga av partierna presentera ett fullständigt politiskt program som en del av sin kampanj. I det ljuset kanske det inte känns superfräscht att dricka kaffe i palais de congres. Men å andra sidan kanske man ska vara pragmatisk, och se till att träningen kommer så många kvinnliga kandidater som möjligt till nytta. Och hoppas att några av dessa kanske formulerar och presenterar ett politiskt program för sina väljare. Sen kan man ju se det som en del av den demokratiska utvecklingen ocksa, att öka kvinnorepresentationen från 11% i parlamentet till åtminstone de 30% som partierna lovat på pappret.

Hursomhelst är det är fint häruppe, palais de congres ligger högt på en kulle med utsikt över stan. Inredningen är 50’s style med mycket trä och detaljer i grönt och guld. Och allt är pompöst och högtidligt, stora fönster, högt i tak (bokstavligt inte bildligt...), nationalsången, tacktal, öppningstal och kvinnor som helt klart ser ut vara redo att ta makten av vemsomhest.