Iiiiihhhh (med hög gäll röst)

Det bor en råtta stor som en liten hund i mitt kök. (Ja, råttorna kan var stora som chihuaor i ett land där kackerlackorna är som små möss.) Den gnager på allt, på ett spökigt krafsigt sätt på nätterna. Igår löste jag problemet genom att stänga alla dörrar till köket så att den inte kunde komma ut. Men det är ju inte en särskilt långsiktig strategi. Särskilt inte om man vill laga mat. Jag borde kanske giftmörda den, men vad gör man av liket?

Det är jag som är gåsen

Så himla typiskt. Jag hade just ett möte med min chef och fick massa beröm. Tror jag. För såhär 30 minuter senare kan jag inte komma ihåg nånting som hon sa. Inte ett enda ord av det snälla. Tittar igenom mina anteckningar, inget där heller, bara deadlines och möten. Såhär är det alltid, bra saker bara rinner av, försvinner ner i det där bottenlösa hålet av bekräftelsebehov. Bye, bye. Kritik däremot skaver och skaver och varje litet tonfall förevigt i min hjärna.

La famiglia

Igår var jag på middag hos Jeffs familj med systrar, bröder, mammor, vänner, gulliga bebisar och massa mat. Det var så himla trevligt. Och då slog det mig att det var jättelängesen jag hängde med en familj. I snart ett halvår nu har jag typ bara umgåtts med singlar i 30 års åldern. Och det var nåt som var så himla avslappnat och upplyftande med igårkväll, det är lite svårt att förklara men det var helt klart familjestämningen som var det härliga. Och då kom jag på hur mycket jag saknar min egen familj och släkt, hela högen, tillsammans, allihopa. När jag kommer hem blir det släktfest!

Inte precis som våren i Paris

Douala - Edea

Dadi

buss

Ja, Douala. Kameruns kommersiella centrum och en av centralafrikas rikaste städer. Men inte en enda gata utan stora hål. Taxibilarna går skump-skump, även där det råkar vara slätt av bara vanan. Och när det regnar får man hoppa mellan vattenpölar och lerpussar. Och regnade gjorde det mest hela tiden. Sån tur jag hade trevligt sällskap, både reskamrater och vår värdinna Dadi. För när det regnar som det regnar i Douala finns det inte annat att göra än att sitta på en pall, ta en öl och lösa världsproblemen. På kvällen blev det uppehåll, så vi hann med lite dans också. Tyvärr var det inte mycket som kan karaktäriseras som ett Kodak moment denna helg, så ni får hålla till godo med Dadi, vår transport och den klassiska gatumiljöbilden.

Fågel, fisk eller mittemellan

En grej som gör mig glad är att när det regnar kommer våra skölpaddor fram från sina lövgömmor och kravlar runt på gräsmattan. En annan sak som gör mig glad är La maison blanche. Världens bästa fiskresturang där gamla kvinnor grillar fisk i stenugnar och serverar vid ens bord, inget trams, bara smarrig fisk för nästan inga pengar alls. Ni som var på skaldjursresturangen i Madrid vet ungefär vad jag menar, det är så enkelt och så gott att man känner sig lite som ett geni som hittat dit.

Bright lights, big city

I eftermiddag åker jag till Douala, Kameruns största stad. Vädret beräknas vara extremt varm och fuktigt och stämmingen rörig. Dock ska det finnas fler och roligare barer och resturanger och dessutom är ju utflykt alltid kul. Om jag törs fiska upp kameran kommer det kort på måndag. Ha en trevlig helg på er!