Mt. Febe/Yaoundé

Bringin' it all back home

Ja alltså nu ska det vara klart, och de flesta av er vet nog redan. Men jag tänkte bara berätta ändå, att måndagen 12 november kl. 12 kommer jag hem. Det ska bli toppen att se er allihopa! Och om det är nån som inte har ett jobb men en bil och kärlek i sitt hjärta skulle jag bli superglad för att (för första gången i mitt liv) bli hämtad på arlanda.

Det här inlägget är så ointressant att jag inte ens kan komma på en titel

Mina vänner, inte vet jag om ni läser bloggen längre. Vill bara säga att jag inte glömt bort er eller drabbats av skrivkramp eller hjärnsläpp. Det är bara att jag har så mycket att hinna med nu såhär i slutet eftersom jag tydligen valt att skjuta upp allt så länge som möjligt. Jag måste skriva jättemycket om AIDS och kvinnors rättigheter och sånt som jag vet att jag redan tråkat ut er med minst en gång för mycket. Jag har liksom inte så mycket att berätta utöver det och mitt stökiga skrivbord. Men snart blir det andra bullar. Jag ska klättra i berg och åka tåg och ta massa kort så ni får se.

MINPROFF

Dagens frustration: Ministere de la Promocion de la Femme et de la Famille. Departementet för kvinnans frigörelse, eller närmre bestämt mattan där allt som har med jämställdehet och kvinnors rättigheter kan sopas in för att aldrig mer se dagens ljus. Tex har man i ungefär 10 år filat på la code de la famille - den lag som skall ta hand om diskriminering mot kvinnor och fastställa kvinnors rättigheter i skilsmässa, rätt att ärva och inneha egendom och annat matnyttigt. Nu ska det vara nära att den lanseras, men ingen kan säga när ännu, det är det tydligen för tidigt för. Ministäret utgör också det kanske största samarbetsproblemet för UNIFEM och inte mycket kan vi göra och säga för att inte riskera att stöta oss med Madame la Ministre. Men det kanske inte är så mycket annat att vänta från en institution som sätter likhetstecken mellan att värna kvinnan och värna familjen. Detta i ett land där mannen är 'chef de la famille', familjens överhuvud, alltså värna kvinnan=familjen=mannen. Någon annan som ser en viss intressekonflikt där?

Way out west

Var på utflykt i helgen, i Foumban ca 250 km väster om Yaoundé, uppe i bergen bland kaffe och kakaoplantage. Enligt guideboken skall Foumban vara 'one of the art capitals of africa' samt 'a bit touristy'. Turistigt är något som får tas med en nypa salt i Kamerun, det kan betyda att det finns ett hotell och kanske en turistattraktion, som en strand eller ett museum. Det betyder inte fullt av tyskar/engelsmän/japaner eller krimskrams eller 'svenska köttbullar 1000 CFA' eller barn som vill sälja saker eller grisfest, inte alls faktiskt. I Foumban betyder 'a bit touristy' att du kommer fram efter 10 timmar bussresa ihopskrynklad som en sill, till en helt mörklagd stad, delar taxi med en ofantligt fet kvinna, skumpar ner på en lervällingsväg i regnet till ett bedagat hotell, som varken har el eller vatten men långa långa trappor upp till rummet, fotogenlampor, och fantastisk utsikt när det ljusnar. Det betyder också att det finns ca två resturanger och att menyn varierar från kyckling och ris till kyckling och plantain. Samt att det finns en lördagsmarknad där man kan gå omkring helt i lugn och ro utan att få en enda 'la blanche' eller 'good price for you' slängd efter sig. Guiden var dock lite mer på pengarna när det gällde konsten. I Fouban finns sultanen av Bamouns palats, Bamoun styrde i Foumban från 1200-talet fram till kolonialismen och palatset är fullt av konsthantverk, fjäderskruder, vapen, instrument och en bok om kvinnor skriven av den 10:e sultanen som hade 600 fruar men trots detta inte lyckades hitta den perfekta hustrun. Det finns också en hel community av träsnidare och konstnärer i Foumban. Hade jag haft bättre öga för träkonst och mer övervikt på planet hade jag packat väskorna fulla. Nu blev det en kaftan istället.

Foumban pt.1

Utsikt från hotellet

Sultan's Palace

Musik i palatset

Favorittransport

Foumban pt. 2

Chili

Village d'artisanat

Tyghandlerska

Marknad

Storgatan