Det här inlägget är så ointressant att jag inte ens kan komma på en titel

Mina vänner, inte vet jag om ni läser bloggen längre. Vill bara säga att jag inte glömt bort er eller drabbats av skrivkramp eller hjärnsläpp. Det är bara att jag har så mycket att hinna med nu såhär i slutet eftersom jag tydligen valt att skjuta upp allt så länge som möjligt. Jag måste skriva jättemycket om AIDS och kvinnors rättigheter och sånt som jag vet att jag redan tråkat ut er med minst en gång för mycket. Jag har liksom inte så mycket att berätta utöver det och mitt stökiga skrivbord. Men snart blir det andra bullar. Jag ska klättra i berg och åka tåg och ta massa kort så ni får se.