Ain't no Mountain High Enough

Nu brinner det i knutarna förstår ni. Det händer så mycket. Clara var här, det var alldeles underbart. Vi klättrade i berg, det var ganska jobbigt men väldigt fint. Vi låg på stranden också, det var inte jobbigt alls, om man inte räknar alla räkor vi var tvungna att skala. Och idag är min sista dag på jobbet. Tycker själv att jag gjorde en rätt bra avslutning och känns också ganska skönt att vara färdig här. Ska skumpa runt i Yaoundé och förbereda min avresa genom att ligga vid poolen i några dagar. Och fundera på vad jag ska göra med bloggen när jag inte har kamerun som ursäkt längre. Några bilder tills vi ses.

Det här är toppen - 4095 meter upp i luften!

Mt. Febe/Yaoundé

Bringin' it all back home

Ja alltså nu ska det vara klart, och de flesta av er vet nog redan. Men jag tänkte bara berätta ändå, att måndagen 12 november kl. 12 kommer jag hem. Det ska bli toppen att se er allihopa! Och om det är nån som inte har ett jobb men en bil och kärlek i sitt hjärta skulle jag bli superglad för att (för första gången i mitt liv) bli hämtad på arlanda.

Det här inlägget är så ointressant att jag inte ens kan komma på en titel

Mina vänner, inte vet jag om ni läser bloggen längre. Vill bara säga att jag inte glömt bort er eller drabbats av skrivkramp eller hjärnsläpp. Det är bara att jag har så mycket att hinna med nu såhär i slutet eftersom jag tydligen valt att skjuta upp allt så länge som möjligt. Jag måste skriva jättemycket om AIDS och kvinnors rättigheter och sånt som jag vet att jag redan tråkat ut er med minst en gång för mycket. Jag har liksom inte så mycket att berätta utöver det och mitt stökiga skrivbord. Men snart blir det andra bullar. Jag ska klättra i berg och åka tåg och ta massa kort så ni får se.

MINPROFF

Dagens frustration: Ministere de la Promocion de la Femme et de la Famille. Departementet för kvinnans frigörelse, eller närmre bestämt mattan där allt som har med jämställdehet och kvinnors rättigheter kan sopas in för att aldrig mer se dagens ljus. Tex har man i ungefär 10 år filat på la code de la famille - den lag som skall ta hand om diskriminering mot kvinnor och fastställa kvinnors rättigheter i skilsmässa, rätt att ärva och inneha egendom och annat matnyttigt. Nu ska det vara nära att den lanseras, men ingen kan säga när ännu, det är det tydligen för tidigt för. Ministäret utgör också det kanske största samarbetsproblemet för UNIFEM och inte mycket kan vi göra och säga för att inte riskera att stöta oss med Madame la Ministre. Men det kanske inte är så mycket annat att vänta från en institution som sätter likhetstecken mellan att värna kvinnan och värna familjen. Detta i ett land där mannen är 'chef de la famille', familjens överhuvud, alltså värna kvinnan=familjen=mannen. Någon annan som ser en viss intressekonflikt där?

Way out west

Var på utflykt i helgen, i Foumban ca 250 km väster om Yaoundé, uppe i bergen bland kaffe och kakaoplantage. Enligt guideboken skall Foumban vara 'one of the art capitals of africa' samt 'a bit touristy'. Turistigt är något som får tas med en nypa salt i Kamerun, det kan betyda att det finns ett hotell och kanske en turistattraktion, som en strand eller ett museum. Det betyder inte fullt av tyskar/engelsmän/japaner eller krimskrams eller 'svenska köttbullar 1000 CFA' eller barn som vill sälja saker eller grisfest, inte alls faktiskt. I Foumban betyder 'a bit touristy' att du kommer fram efter 10 timmar bussresa ihopskrynklad som en sill, till en helt mörklagd stad, delar taxi med en ofantligt fet kvinna, skumpar ner på en lervällingsväg i regnet till ett bedagat hotell, som varken har el eller vatten men långa långa trappor upp till rummet, fotogenlampor, och fantastisk utsikt när det ljusnar. Det betyder också att det finns ca två resturanger och att menyn varierar från kyckling och ris till kyckling och plantain. Samt att det finns en lördagsmarknad där man kan gå omkring helt i lugn och ro utan att få en enda 'la blanche' eller 'good price for you' slängd efter sig. Guiden var dock lite mer på pengarna när det gällde konsten. I Fouban finns sultanen av Bamouns palats, Bamoun styrde i Foumban från 1200-talet fram till kolonialismen och palatset är fullt av konsthantverk, fjäderskruder, vapen, instrument och en bok om kvinnor skriven av den 10:e sultanen som hade 600 fruar men trots detta inte lyckades hitta den perfekta hustrun. Det finns också en hel community av träsnidare och konstnärer i Foumban. Hade jag haft bättre öga för träkonst och mer övervikt på planet hade jag packat väskorna fulla. Nu blev det en kaftan istället.

Foumban pt.1

Utsikt från hotellet

Sultan's Palace

Musik i palatset

Favorittransport

Foumban pt. 2

Chili

Village d'artisanat

Tyghandlerska

Marknad

Storgatan

Iiiiihhhh (med hög gäll röst)

Det bor en råtta stor som en liten hund i mitt kök. (Ja, råttorna kan var stora som chihuaor i ett land där kackerlackorna är som små möss.) Den gnager på allt, på ett spökigt krafsigt sätt på nätterna. Igår löste jag problemet genom att stänga alla dörrar till köket så att den inte kunde komma ut. Men det är ju inte en särskilt långsiktig strategi. Särskilt inte om man vill laga mat. Jag borde kanske giftmörda den, men vad gör man av liket?

Det är jag som är gåsen

Så himla typiskt. Jag hade just ett möte med min chef och fick massa beröm. Tror jag. För såhär 30 minuter senare kan jag inte komma ihåg nånting som hon sa. Inte ett enda ord av det snälla. Tittar igenom mina anteckningar, inget där heller, bara deadlines och möten. Såhär är det alltid, bra saker bara rinner av, försvinner ner i det där bottenlösa hålet av bekräftelsebehov. Bye, bye. Kritik däremot skaver och skaver och varje litet tonfall förevigt i min hjärna.

La famiglia

Igår var jag på middag hos Jeffs familj med systrar, bröder, mammor, vänner, gulliga bebisar och massa mat. Det var så himla trevligt. Och då slog det mig att det var jättelängesen jag hängde med en familj. I snart ett halvår nu har jag typ bara umgåtts med singlar i 30 års åldern. Och det var nåt som var så himla avslappnat och upplyftande med igårkväll, det är lite svårt att förklara men det var helt klart familjestämningen som var det härliga. Och då kom jag på hur mycket jag saknar min egen familj och släkt, hela högen, tillsammans, allihopa. När jag kommer hem blir det släktfest!

Inte precis som våren i Paris

Douala - Edea

Dadi

buss

Ja, Douala. Kameruns kommersiella centrum och en av centralafrikas rikaste städer. Men inte en enda gata utan stora hål. Taxibilarna går skump-skump, även där det råkar vara slätt av bara vanan. Och när det regnar får man hoppa mellan vattenpölar och lerpussar. Och regnade gjorde det mest hela tiden. Sån tur jag hade trevligt sällskap, både reskamrater och vår värdinna Dadi. För när det regnar som det regnar i Douala finns det inte annat att göra än att sitta på en pall, ta en öl och lösa världsproblemen. På kvällen blev det uppehåll, så vi hann med lite dans också. Tyvärr var det inte mycket som kan karaktäriseras som ett Kodak moment denna helg, så ni får hålla till godo med Dadi, vår transport och den klassiska gatumiljöbilden.

Fågel, fisk eller mittemellan

En grej som gör mig glad är att när det regnar kommer våra skölpaddor fram från sina lövgömmor och kravlar runt på gräsmattan. En annan sak som gör mig glad är La maison blanche. Världens bästa fiskresturang där gamla kvinnor grillar fisk i stenugnar och serverar vid ens bord, inget trams, bara smarrig fisk för nästan inga pengar alls. Ni som var på skaldjursresturangen i Madrid vet ungefär vad jag menar, det är så enkelt och så gott att man känner sig lite som ett geni som hittat dit.

Bright lights, big city

I eftermiddag åker jag till Douala, Kameruns största stad. Vädret beräknas vara extremt varm och fuktigt och stämmingen rörig. Dock ska det finnas fler och roligare barer och resturanger och dessutom är ju utflykt alltid kul. Om jag törs fiska upp kameran kommer det kort på måndag. Ha en trevlig helg på er!

Ostmackan

Jag vaknade imorse och var så sjukt sugen på ostmacka. Rostat brunt bröd, som i vår familj länge gått under namnet Afrikanskt bajsbröd (jag kan men detta avslöja att det sk afrikanska brödet inte alls finns i Afrika, här är det baguetette för hela slanten), på med smör som smälter och sen en kompetent skiva västerbottenost, alt. en lagrad grevé. Gud va gott det skulle vara.