Man kanske inte kan säga vardag om något man haft knappt två veckor, och om sanningen ska fram känns det inte riktigt som det heller, jag är lite för förvirrad och bortkommen. Så vad jag menar med vardag kanske snarare är någon slags rytm för dagarna. Hela situationen är en intressant kombination av rutin och nyhetens behag. Mest av allt jobbar jag mycket, både ganska länge och väldigt intensivt, lite konstigt kan man tycka eftersom jag ännu inte vet riktigt vad jag gör eller ska göra. Men eftersom allt är nytt och dessutom på franska måste jag kämpa som en galning för vädigt lite resultat. Det är alldeles fantastiskt och extremt frusterande samtidigt. Jag försöker påminna mig om att ta det lugnt, följa med strömmen och intala mig att med tiden kommer allt bli tydligare, enklare och inte längre semi-obegripligt. Den här veckan har vi tränat jounalister i genusfrågor, så att de kan vara med stödja kvinnors deltagande i valet. Genomgående var kursen kul, där manliga journalister visade sig vara (häpnadsväckande?) mottagliga för genusfrågor och erkände att de hade ändrat sin uppfattning om jämställdhet och kvinnors rättigheter i slutet på kursen.
Som uppmanat kan jag också berätta lite om maten, utöver en fin bröd och bakelsekultur som en av få goda (förlåt) saker fransmännen kan sägas vara ansvariga för äter man bra i Yaoundé. Vanliga saker är matbanan (stekt ellet kokt), grillad fisk, kyckling, och ris. Goda saker är ananas, mango, någon slags aubergineliknande plommon ’folo’ fyllda med grönsaker eller sötpotatis (min favorit), rostad kyckling eller annat kött från grillar på gatan. Ganska äckliga saker är fiskhuvud och kött i en slags bittersmakande spenat ’ndole’. Ungefär så ser mina vanor ut. Ha en fin helg och lukta lite extra på syrenerna åt mig!
No comments:
Post a Comment