I was looking for a job and then I found a job and heaven knows I'm miserable now

Jag har kanske världens sämsta samarbete med min chef. Hon är extremt lynning, verkar mer intresserad av att ignorera mig än att hjälpa mig komma in i arbetet, tar cred för saker jag gjort, är värdelös på att delegera, ännu sämre på att uppmuntra (inte bara mig utan min kollega också). Och jag tänker att det är lika bra att hålla god min i elakt spel eftersom jag är beroende av henne för vettiga arbetsuppgifter och goda vitsord och eftersom jag är i desperat behov av ett jobb från och med november. Men idag lämnade hon mig kvar när hela huset gick på gemensam workshop om gender mainstreaming i FN, fast jag bad att få följa med. Så nu sitter jag här i källaren på ett tomt hus och tänker att jag nog aldrig kommer får ett riktigt jobb. Har ni sett Office Space, med den där killen dom inte kan sparka och som hela tiden flyttas till mer och mer obetydliga platser på kontoret? Ungefär så känner jag mig. Förutom att jag inte har nån lön förstås.